Avundsjuka och missnöje...
Befinner mig just nu på Gotland och Visby. Åker hit varje år och hälsar på en kompis som driver hotell, butik och bar. Jag förundras över hennes mod och kreativitet. Hon är helt fantastisk. Hennes väninnor gör samma sak, driver eget, bor i Spanien halva året och på Gotland på sommaren. Märkligt för mig som jobbar statligt och tuffar på i mitt treskiftsjobb.
Märkligt nog kan jag inte låta bli att notera hur mycket skit och missnöje de här tjejerna spyr ur sig?! De skvallrar och frossar i varandras eländen. Kör omedvetna mantran som "jag är så tjock" "jag är så ful" "jag är gammal" "min kropp är helt slut". Varför gör dom så?! Solen skiner och livet leker och de rider runt på skitsnack, skvaller och elakheter?! Är det så "fint" folk är är det de sista jag någonsin vill bli!!! Uäck!!!
Igårkväll skulle vi gå ut och äta och vi hamnade på Olarys. Alla andra krogar hade fullt. Jag var så tacksam över min mat. Jag var vrålhungrig!!! En söt tjej hjälpte oss och gav oss den bästa service man kan tänka sig! De andra fem kvinnorna snackade skit om stället, maten och om typ ALLT. Pommfritten var dålig och köttet var kasst. Den ena satt och vältrade sig i hur hon hatade sin ena katt och om hur katten "bara måste bort"!!!
Jag satt tyst och fascinerades över hur de sabbade sin egen upplevelse. Så negativa?! Why?! Det blev som ett moln av "uäck" runt oss. Jag led men försökte se det som utbildning och det var spännande att se vad det gjorde mot sig själva och sin egen upplevelse. Så DESTRUKTIVT och obehagligt!
Vi hade ju kunnat ha hur mysigt som helst? Men nääää allt var bara fel!!! Så lever de sina liv... Klagandes och skitsnackandes och helt omedvetna om sitt självsabotage. Inlindade i blöta offerkoftor... Så bortskämt och med sådan brist på medvetenhet och ansvar för sina egna val och handlingar. Så onödigt och sorgligt!
