I huvudet på en älg...
Jag undrar hur en älg ser på världen och på oss? Tänker mig att vi i deras sunda värld är att anse som fullständigt galna?! En älg är kung i sin värld (nej jag avser inte bara hanälgar utan ALLA älgar). De vaknar, äter, strövar, vilar, skrittar, travar och galopperar, de ÄR tills den dag de dör (troligtvis skjutna av en av oss)
Ponera att en älg skulle förklara för en ung koltrast vad en människa är. Hur skulle det låta då? Kanske såhär: Jo du förstår människor är ett galet släkte. De bor i gigantiska kluster och svärmar ut och in ur detta. De är aktivast morgon och kväll då de rör sig in och ur sina kupor. På dagarna sitter det ofta i en annan kupa, helt still och tittar på en fyrkant. De rör sig nästan inte alls och på grund av detta vittrar de sakta sönder. Deras kroppar dör liksom över tid. Det finns dock dem som rör på sig ibland, en del av dem åker tillsammans ut i skogen och dödar djur med åskstavar. De säger att det är en fantastisk "naturupplevelse" och att de måste göra så, så att inte deras farkoster kolliderar med djuren. Sen styckar de oss, lägger i frys, ger bort till grannar och flamberar. Dom tycker det är fantastiskt och ser de som sin rätt att göra så.
Det finns mycket att berätta om människorna... inte så värst mycket gott tyvärr. De är liksom inte kloka, helt vansinniga och korkade på så många sätt... Mitt råd till dig min vän är att försöka finna en plats där inga människor finns. En plats där träden vajar i vinden och lugn och harmoni råder. Låååångt bort från människans vansinne. De är inte att lita på. Märk min ord.
En del människor säger att dom "vaknat" nu... att de ska göra bättre nu... hoppas dom hinner... innan lampan släcks...
