Ro
Igår begav sig jag och lilltjejen iväg ut på äventyr i en så vänlig och fantastisk vildmark. Tillsammans med två naturguider och tre andra familjer har vi paddlat kanot till en orörd ö, skjutit pilbåge, täljt pilar och annat fint, målat en egen tavla och lärt oss använda oss av alla våra sinnen. Vi har gjort trolldryck, ätit indiangryta och funnit våra alldeles egna indiannamn. Vi har alla sovit tillsammans i tältet på bilden och både somnat och vaknat till en sprakande eld.
Ingen tid, ingen telefon, inga skärmar.
Ja hur beskriver man sånt här i ord? Hur man än uttrycker sig blir det futtigt.
Jag har sett min flicka skjuta pilbåge över trädtopparna, jag har sett henne snubbla raklång i vitmossan, jag har sett henne navigera kanoten flinkt över grynnor, jag har hört hennes skratt och jag har somnat med henne i famnen vid en öppen eld i julinatten. Min flicka, för en stund kunde vi undkomma bruset och finna ro och vara. För en sekund kunde jag plocka ner stjärnan från den klara natthimlen och se dig falla i sömn med stjärnan i din hand.
Jag känner ro.
Gör som vi? Ut! Allt det magiska finns där. Bli. Vara. Ro. Det väntar på dig. Gör det nu? "Winter is coming..."
🌲
