Tjock!
Jag tänker inte ge mig i kast med att ens försöka svara eller ge svar på ovanstående frågor... För VAD vet jag om detta? Jag som aldrig varit tjock eller överviktig. Jag som kan äta allt och ständigt väger lika mycket hur jag än gör?
Det jag däremot kan ge mig på att skriva om är hur det är att vara mamma åt två insulinresistenta döttrar. Min vuxna tös har lärt mig mycket. Hon klarade ut viktbataljen själv som vuxen med rätt kost och motion. Det är noga med hennes mat och träning är ett måste. Länge vägrade jag inse att även min lilla tjej (17år yngre än den stora) har insulinresistens. Det är inte helt lätt att ta till sig att ens barn inte är 100% ok... Det är svårt!!! Man blir orolig och ledsen!
Min lilla fantastiska tös, full av energi och glädje, full av humor och tankar inte kan det väl vara något tok på hennes fantastiska lilla kropp? Jo visst är hon lite rund men hon växer ju och hon rör sig! Fast HUR kan hon äta så mycket MAT och varför verkar hon aldrig bli mätt? Varför tjatar hon ständigt om söta saker och varför är hennes humör inte att leka med? 😳? Ok... Ta "tjuren vid hornen" och inse att även denna helt perfekta varelse, mitt barn, min flicka är insulinresistent. (Ja vi har varit hos farbror doktorn också)
Jag tänker inte förklara innebörden av insulinresistens eftersom det är på cellnivå och mycket knepigt att förklara. Kort och mycket förenklat förklarat är det som en sorts allergi mot socker och kolhydrater. Det är obalans i insulinet som gör att man blir lätt tjock om man äter fel saker och inte rör på sig. Det är ett "förstadie" till diabetes typ 2.
Så vad gör jag?! Hur förklarar jag det här för ett litet barn som har sin första riktiga skolavslutning i morgon och bara vill äta glass? FAN! Jag vill ju så gärna att vi ska bada i glass hon och jag!!! Så blir det inte... Jag gör egen glass och sedan blir det ett pass på Friskis & Svettis-basgympa. Samtidigt gror en annan oro i mig... Tänk om hon tror att hon inte är bra? Tänk om hon plötsligt tvekar över hur fantastisk hon är? Just i denna stund önskar jag mig tillbaka till stenåldern, sånt här CRAP fanns inte då! Nu finns det och det är förjävligt rent ut sagt! Nåja nu är det som det är och jag tackar samtidigt Gudorna för att det inte var något värre! Det här kan vi kämpa mot och ingen är svårt sjuk.
Fram för bättre skolmat, mycket mer schemalagd gympa, bättre och sundare mat i butikerna, kostlära i lågstadiet, sund snabbmat för stressade föräldrar som inte kan laga mat! Upp till KAMP!!!
Phu! Nu är jag helt svettig😅!
