Träningssvacka why!?
Jag kunde inte låta bli att ta mig en funderare på varför vi blir sådär ibland. Fullkomlig inspirationstorka liksom?! Det går ju igen i allt, relationer, träning, jobb, renovering mm mm Plötsligt är det där som var så roligt, spännande och glädjefyllt plötsligt bara som grått klister på en gammal tidning.
Det vore ju lätt att ständigt göra nytt. Nytt jobb, ny relation, nytt hus, ny sport NYYYYYYYYTTT!!! Men det är ju inte heller någon vidare lösning även om vissa lever så, i ständig rörelse mellan tingen.
Jag har självklart ingen universallösning på detta men jag tror att jag har något lite klokt att säga? Jag tror att man måste se att problemet ligger inom en själv. Å ena sidan är ju detta bra eftersom vi då plötsligt har all makt att göra något åt det hela. Å andra sidan blir det lite jobbigt eftersom vi då också måste ta ANSVAR för läget och göra något aktivt åt det? Det kan ju vara väldigt mycket gosigare att skylla på chefen eller sambon eller barnen eller på världspolitiken än att ta EGET ansvar?
Jag tror med andra ord att man måste ta sig en aktiv titt på "problemet" och sedan komma upp med idéer om vad man SJÄLV kan göra åt dem?
Ibland är jag också rätt övertygad om att det vi fokuserar på egentligen inte är det som är själva huvudproblemet. Det är en bieffekt av det egentliga problemet. Ibland kan det vara överraskande lättfixat. Ta t ex situationen med min lilla dotter som babblar oavbrutet och varje mening börjar med MAMMA! Det är en jäkla skillnad på hur jag uppfattar detta utifrån om jag är hungrig eller inte. Hungrig=babblet är tortyr, Mätt=babblet är som ljuv musik i mina öron. Ok så om vi utgår från att vi först ser över hur det är med de basala behoven? Mat, sömn, kärlek etc så kanske vi redan där kan hitta roten till problemet? Om inte så blir det till att gräva vidare i dyngan! Som sagt all makt ligger hos dig. Jo... det är faktiskt så! Nu ska jag använda min oerhörda makt till att klappa min hund och dricka kaffe :-) MEDVETENHET OCH ANSVAR!
