Att göra eller inte göra det är frågan?!
Velande... Hur bra mår man av det? Den där känslan av att så gärna vilja men sedan höra sig själv radda upp alla upptänkliga Det GÅR inte! Att moloken inse att saker är omöjliga och inte går är något vi ständigt gör mot oss själva och det är ett jävla sätt att bete sig på!
Jag tar ett pinfärskt exempel. Det finns en resa jag länge velat göra... Dyr och långt bort=omöjlig. Två resor dit har gått förbi. Jag har läst vad andra som varit där skrivit om hur fantastiskt och livsomvälvande resan varit. Trumpet har jag tänkt att det är så synd att just JAG inte kan åka och att kanske, kanske kan även jag få åka någon gång i framtiden. Kanske när lilltjejen vuxit upp eller när jag är pensionär eller rik på både pengar och tid.
Som ett brev på posten börjades det återigen göras reklam för årets resa. Hörde mig själv säga "Det går inte" "Jag har inte råd" "mannen kommer att bli sur" "barnen" "hunden" "hästarna" "jobbet" 😓.
Hjärtat bara skrek Åk! Åk! Åk! Så nu började jag med att boka☺️! SEDAN sa jag till alla mina att jag ska åka! Så nu åker jag! SÅ ska beslut tas! I hjärtat INTE i hjärnan!
