Jag har tid, massor med tid!
Jag tenderar att ploga in med näsan i känslan av att "det är ont om tid", "jag kommer inte att hinna ditt och datt". Jag hör mig själv säga till mig själv och andra "jag HINNER inte" Ett ord som kommer upp ofta är "svårt". Ibland slår jag på stort och kombinerar de båda och säger eller tänker "det blir svårt att hinna" eller "det är ont om tid så det blir svårt"
Jada, jada, jada vilket DRAVEL! Jag har inte alls ont om tid däremot har jag ofta brist på vilja eller inspiration. Jag gömmer mig bakom fraser om tid för att slippa göra saker jag inte vill. Sanningen är den att jag inte vill inte att jag inte hinner.
Problemet är inte lögnen i sig utan känslan den lämnar efter sig. Ett mantra som ständigt upprepas blir en sanning. Jag tror med andra ord att jag inte hinner, att jag inte har tid. Känslan i sig gör att jag känner mig överbelastad och jag blir passiv. Varför ens försöka hinna när det är så ont om tid? Jag kommer ju ändå aldrig att hinna?!
Problemet är inte tiden utan viljan. Så nu direkt, på en gång så ska jag öva mig i ärlighet. Jag ska ändra orden till "jag har tid till allt jag vill" och om jag inte vill så får jag fråga mig själv varför? Varför vill jag inte? Är det någon rädsla som spökar? Eller är det ok att inte vilja?
Ordet svårt ska städas bort helt!
Omprogramering pågår!!! 😃
