Perspektiv
Ingen har rätt? Eller har alla rätt? Ständigt försöker vi övertyga varandra om det rätta. Det som är riktigt. Alla sitter vi där med våra erfarenheter och upplevelser och "vet" vad som är sant.
HUR vet vi att vi har rätt?
Jag och min älskling äter frukost. Vi sitter mitt i mot varandra och han har mig och fönstret som vy och jag har honom och öppna spisen som vy. "Sanningen" i hur det ser ut där vi sitter skulle skilja sig åt beroende på vem av oss man frågade. Även våra tankar och känslor kring den här platsen där vi sitter skiljer sig åt. Kanske får han solen i ögonen vilket gör att han känner att det är jobbigt att sitta där. Kanske tänker han att det är orättvist att jag sitter så att jag inte får solen i ögonen. Jag kanske tittar jag på honom och tänker "undrar om han kan bära in ved sen?"
Perspektiven är hela tiden olika och något verkligt "rätt" eller "sant" finns inte. Jäkligt frustrerande tanke när man med hela sitt jag "vet" att något är 100% sant och riktigt.
Vi vill så gärna ha rätt... och ändå har vi bara rätt till vår egen sanning och inte andras. Kämpigt och många gånger förbannat frustrerande!
Ha detta med dig om du är irriterad eller arg på någon? Släpp och acceptera den andras vy? Stånga dig inte blodig i att försöka få den andre att förstå att du har "rätt" försök däremot att förstå den andres vy och försök få denne att förstå din?
