Tristess...
Ja jösses vad trååååkigt det är när man plötsligt faller offer för detta lilla helvette vid namn tristess?! Vad ÄR det? och varför blir det så?!
Det finns säkert minst en miljon olika anledningar till att tristess plötsligt drabbar en... I mitt fall så har det varit 4 dagar VAB... Sjukt barn, laga mat, städa undan. Bara vara mamma liksom... Dag 1- skönt att vara hemma! Mysigt och lite lyxigt! Dag 2- Mellanmjölkslagom, solen skiner ute, vi är inne men det går ok. Dag 3- Nu kommer den, sakta slingrande från någonstans... Tristessen. Den liksom kliar där man inte når att klia, mitt emellan skulderbladen. Den suger sakta energin ur kroppen och omgivningen förändras till ett dåligt avsnitt ur ett barnprogram på 70-talet-typ "Tårtan" eller "Vilse i pannkakan"... Staffan Westerberg snarrrrrkarrrrr i mitt öra... Färgerna bleknar och allt jag ser är beigebrun manchester. TRISSTESS!
Dag-4... Barnet har TRRRRRÅÅÅÅKIGT och klättrar på väggarna. Hon vill UUUUT men får inte. Hon är ARG! Vi gör en tur och handlar lite. Luft! Som vi längtar!
Håglösa i soffan. Barnet skriver julklappslista. Jag kollar min mobiltelefon var 15:de sekund. Det kryper i kroppen och skaver av barnprogrammen i öronen.
Varför gör jag inget för att utnyttja denna typ av ledighet? Luften går liksom ur och inget blir gjort... Kanske är det så för att det ska vara så? Man måste liksom ha kontrasten av tristess för att känna hur viktigt det är att GÖRA saker. Transportsträckor suger men nödvändiga ibland för att ta sig vidare? Det viktiga är att få upp farten när det väl är över? Tristessen får inte få grepp för fortsättningen vill man inte träffa. Tänker mig att det då kallas för depression?
I morgon börjar vi på ny kula! Skola och jag ska göra massa ärenden och ladda inför jobbhelg😃! Kontentan: Ett "hamsterhjul" är bättre än tristess! "Myntet har två sidor" "Allt som har en början har ett slut"
I MORGON- Sweet dag-5!
