Genombrott och segerns sötma!
Att ställas inför en uppgift som ter sig FULLSTÄNDIGT omöjlig tar ofta fram det absolut sämsta i oss... Vi blir arga, hysteriska, gråtmilda, ynkliga, aggressiva eller fullkomligt apatiska. Självklart är det omöjliga vi hamnat i också ALLTID någon annans fel!
Det här blev väldigt tydligt för mig när jag återigen gett mig på att lasta min häst på en transport. Gång på gång gick jag och min häst mot transporten. Precis framför transporten växte han fast med fötterna i marken. Hans lååååånga hals sträckte sig in och han nosade runt med spetsade öron. Minsta lilla "tryck" frammåt resulterade i att han backade eller ställde sig på två ben. Mitt tålamod sattes på prov. Hästjävel du SKAAAAA in i lådan!!! FATTA!!!!
Just där och då var det OMÖJLIGT att lasta min häst. Jag tänkte... "Jag och min häst kommer ALDRIG att komma iväg någonstans om jag inte proppar honom full med sederingsmedel..." "Vi kommer att förtvina han och jag, här på vår gård..." Detta är omöjligt! "Utan våld eller andra fullständigt vanvettiga lösningar som definitivt är under min värdighet... så är detta omöjligt..."
Alla som varit i den här situationen förstår det här. Först är man glad och positiv men sakta rinner det av en och man börjar bli irriterad. Efter ett par timmar är man svettig, arg och fullkomligt dum i hela huvudet.
Maktlös! Det här är OMÖJLIGT!!! Plötsligt händer det omöjliga jag lyckas i mitt minst sagt låsta tillstånd att "tänka utanför boxen". Vi bygger en inhängnad utanför transporten! Ett par hinderstöd och lite plastband. Vi begränsar utrymmet att stegra och dra iväg på. Sagt och gjort.
Känslan när vi går mot transporten... Snart kommer stoppet... Känslan av att fortsätta frammåt rakt igenom den osynliga väggen... Ljudet av första hovens duns mot transportens golv... Som i koma går vi igenom transporten, jag och min häst. Bortblåst är ilskan, svetten och allt det negativa. Gång på gång flyter vi nu igenom transporten. Tyngdlösa och fulla av självförtroende och segerkänsla. Flyyyyyyt!
Då slår det mig hur likt detta är livet i stort. Hur det som är omöjligt kräver att vi bestämmer att det är just det, omöjligt. En oigenomtränglig vägg är bara oigenomtränglig så länge vi låter den vara det! Så snart vi tänker utanför boxen så tappar det omöjliga i styrka. ALLT ÄR fullständigt möjligt i evighet AMEN!!! Lura inte dig själv att tro något annat!
