Vandraren...
Det är en stor skillnad mellan att gå, promenera, springa, jogga och vandra. Det är fullständigt olika saker och ändå är det sätt som vi människor använder för att förflytta oss.
Gå- kroppen går på autopilot och vi funderar inte på själva utförandet, vi tänker på annat och tjattret i skallen påminner oss om räkningar, ingredienser till middagen och om tider och annat som ligger på vårt schema. Vi är på väg från A till B. Det finns också ett stressgående som tar vid när vi har bråttom eller är irriterade, då liksom marscherar vi så fort vi kan utan att falla in i jogg.
Promenera- Vi vill få luft och röra på oss. Vi promenerar för att tänka bättre eller för att vi tycker om att röra på oss. Kanske har vi en hund som vi gör detta med. Vi rör oss från A oftast är målet för promenaden oftast A igen med eventuell fikapaus någonstans.
Springa- Fort ska det gå! Vi kan springa på olika sätt. Panikspringa-springa ikapp tid, t ex inte missa bussen. Här handlar det om mkt små marginaler och vi försöker överlista tiden genom att springa. Vi kan springa för att vi är glada att se någon eller för att vi blir jätterädda. Vi kan också springa fort läääänge t ex marathon och liknande.
Jogga-Tuffa fram på 1:ans eller 2:ans växel för att träna eller för att vi har lite "lagom bråttom" till någonstans.
Vandra-Ett väl avvägt trampande över berg och leder och vildmark under lång tid. Här måste det finnas en plan för att orka hela vägen. Vandraren tänker, resonerar och filosoferar i samklang med moder jord. Det är därför hon vandrar för att få se och känna sig själv och sin omgivning. Hon smälter sakta ihop med alltet för en stund. Tankarna kan bli helt tysta och kropp och själ flyter fram till ljudet av kängornas dunsar. Kropp och själ kommunicerar obesvärat med varandra och diskuterar skoskav, väta, magi och klar luft med varandra. Sträckan och klocktiden är okänd och vandraren ÄR just det, en vandrare. Idag är jag en vandrare💛.
