Dag 13. Nu börjar det ordna upp sig.
Sakta, sakta så börjar de här ögonen faktiskt ordna upp sig. Det känns nu värre än det ser ut och jag vet inte om det är bra eller dåligt? Ser man till fåfängan så är det ju bra men om jag ska se till att måendet är det viktigaste man har så är det ju
dåligt. Skitsamma det är som det är. Ögonen känns forfarande svullna och strama samtidigt ser de mer öppna och större ut. Några påsar syns inte till och jag hoppas det håller sig så även när all svullnad försvunnit. I övrigt tuffar det liksom bara på
och jag går och väntar på att jag inte ska tänka eller märka av det längre. Funderar på att åka iväg och jobba i morgon. Saknar jobbet och kompisarna... samtidigt är jag lite orolig för att något ska hända och då är det tunga lyft och bataljer som
jag faktiskt kan göra mig illa på... vi får se... troligen blir det "skyddsväst på"...
