Dag 29.





Jag har jobbat en del helnätter sen sist jag skrev och på morgonkvisten har ögonen varit jobbiga. När jag tittat mig i spegeln så har det känts som det är uppenbart att något inte är som förut. Ingen har frågat eller sagt något men jag märker att jag
undviker att hamna för nära mina kollegor och jag gillar inte att det är för ljust. Det är säkert så att det bara är jag som nojar... jag vill ju inte att de ska veta... jag vill inte att de ska tycka jag är en plastikopererad galenpanna. En fåfäng
åsna. Jag konstaterar dock att det känns betydligt mer än det syns. Nåväl jag ångrar mig inte men jag vill att det ska se bra ut och inte strama. Jag tror att tiden löser det hela men det är lite jobbigt. Jag vill ju vara 100%!