En månad sedan jag låg och sov på ett operationsbord på akademikliniken medans kirurgen och en hel stab av människor såg till att jag fick fina mjuka bröst och mindre hud både över och under ögonen. Det har varit en märklig månad. När jag tittar på de
första bilderna efter operationen så häpnar jag över att jag ändå var vid så gott mod?! Jag ser ju helt förjävlig ut!!! Samtidigt förstår jag mig själv så väl när jag ser bilder från innan operationen. Extralhuden under ögonen gnagde mig... vissa
dagar mer och andra dagar mindre. Jag såg vart åt det barkade. Skräcken över att få pappas påsar under ögonen... dem jag alltid tyckt att han borde göra något åt. Så onödigt att ha så när hjälp faktiskt finns.
Så nu sitter jag här med en slät yta både över och under ögonen. Det gör mig glad men det har varit en resa och jag måste säga att jag nog inte var inställd på att det skulle vara så besvärligt?! Inte för att jag haft ont, nej för det har inte gjort ont
alls men jag har känt mig svullen med ett ton grus i ögonen, jag har haft dålig syn och det har stramat och jag har känt mig obekväm. Till viss del är det så fortfarande men jag har vant mig och det blir bättre och bättre.
Nu sitter jag i soffan och solen gassar utanför och jag har solfaktor 50 på mina ögon. Det blir en bra dag!
